Det har nu gått två hela dagar sedan vi kom hem och jag är fortfarande helt trasig. Jag känner en sunkig trötthet, liknande en vid övermättnad av typen grisfest på Pizza Hut buffén. Påtal om mat jag har gått upp fem kilo. Nu till det mer visentliga, resan var trevlig på sitt sätt men när man väl kunde koppla bort turistique grejerna och den mer exalterade Karim byttes ut mot en mer analyserande kom jag till insikten att Gustav, då jag inte ser mig själv göra det borde skriva boken "I skuggan av apartheid - sexton år ur aska i eld". En bok som avspeglar det Sydafrika vi inte får höra talas om, ett Sydafrika som inte behöver apartheidlagar då betendet som följde lagarna institutionerats. Att det förs diverse statistik med svarta, färgade och vita som gruppindelningar känns som en liten grej jämfört med hur folk beter sig i verkligheten, alla håller sig till sina egna. Okej? det gör vi ändå här också... förort, innerstad, rik, fattig, hiphop, indiepop, rock,stor, liten, tjock... men kontrasterna syns mer i Sydafrika där klyftorna mellan de olika grupperna är allt för stora för att fler ska kunna få möjligheten och modet att kliva ur normen. Förstår om allt känns rörigt nu och det kan vara svårt att följa med så fråga mig gärna så kommer vi nog fram till vad jag försöker säga.
Ps. fick rådet att lägga upp en bild och valde denna för att visa att allt i världen inte är daligt. ds
